Byten i fotboll är ett relativt nytt fenomen. I fotbollens linda fanns det inga byten alls. Som ett exempel, när Sverige tog VM-silver vid fotbolls-VM i Sverige 1958 var det samma tjugotvå spelare på planen hela matchen. Det fanns ingen avbytarbänk vid sidan av planen, åtminstone inte med några spelare på den. 

Reglerna om att inte tillåta avbytare gjorde att det inte var ovanligt att se skadade spelare halta runt planen fram till slutet av matchen – även efter allvarligare skador. Det fanns helt enkelt ingen att handla med. En skadad spelare hade därför inget annat val än att bita ihop och hålla ut till slutsignalen så att det egna laget inte skulle vara en spelare kort. 

En nödvändig förändring 

Systemet att inte tillåta några ersättare var mindre framgångsrikt. Det ökade skaderisken och spelare som skadade sig under matchen riskerade att förvärra sina skador. Dessutom var det ett system som inte gjorde det lätt för tränarna att sakta men säkert få in nya, och framför allt yngre, spelare genom att byta ut dem i slutet av matcherna. Antingen blev man uttagen i startelvan och spelade hela matchen eller så spelade man inte alls. 

Att regelverket var detsamma på ungdomsnivå var inte heller något som gynnade fotbollens utveckling. Det blev allt tydligare att en förändring var nödvändig och efter både långa och intensiva diskussioner började man i slutet av 50-talet experimentera med att tillåta vikarier. Därefter har det inte funnits någon tillbakablick och idag är systemet med avbytare en väl integrerad del av fotbollen runt om i världen.  

Ständigt ändrade regler

När man väl beslutat att tillåta vikarier blev det omedelbart diskussioner om vilka regler som skulle gälla för vikarier. Detta är också diskussioner som har fortsatt fram till våra dagar, och som fortfarande pågår. Reglerna har varit föremål för ständiga förändringar sedan de började. Inledningsvis kunde avbytare endast användas för att ersätta spelare som var skadade. Antalet avbytare som får sitta på avbytarbänken och hur många byten som får göras under en match har också varierat mycket genom åren. 

Avbyten i fotboll på elitnivå

Dagens regelverk för byten vid matcher på elitnivå skiljer sig något beroende på typ av match. I matcher i Allsvenskan, Superettan, Etan, Damallsvenskan och Elitettan är det tillåtet att byta ut fem spelare under matchen vid max tre byten. Konstruktionen av bytesmöjligheter gör att ett lag endast kan skapa avbrott i matchen under tre tillfällen att göra sina byten. Detta hindrar ett lag i slutfasen av matchen från att göra fem byten vid fem olika tidpunkter för att sänka tempot och “få tiden att passera”. Pausen i halvtid räknas inte som ett bytestillfälle. Om byten görs i halvtidsvilan räknas dessa inte från de bytesmöjligheter som du har tillgång till. 

I internationella matcher som arrangeras av Internationella fotbollsförbundet (FIFA) gäller andra regler. I dessa matcher är antalet spelare som kan bytas ut under en match begränsat till tre spelare. 

I träningsmatcher, både på nationell och internationell nivå, är det upp till lagen att komma överens om hur många byten som ska tillåtas. Om lagen inte kan komma överens faller de tillbaka på de officiella reglerna, det vill säga tre byten i landskamper och fem byten vid tre bytestillfällen när det gäller matcher mellan föreningar på elitnivå i Sverige. 

Utbyten på distrikts- och ungdomsnivå

Huvudregeln för byten är densamma i de lägre ligorna, alltså på distriktsnivå, som i ligorna på elitnivå. Det innebär att även lagen i de lägre divisionerna kan byta ut fem spelare per match. Det är dock möjligt för de lokala stadsdelarna att besluta att fler byten ska tillåtas, men inte färre byten. Reglerna kring byten kan därför skilja sig åt mellan olika fotbollsligor på lägre nivå, beroende på vilket lokalt fotbollsdistrikt som är värd för seriespelet. 

När det gäller utbyten på barn- och ungdomsnivå är det oftast de lokala stadsdelarna som avgör hur många utbyten som ska tillåtas. Generellt vill man uppmuntra byten och låta så många spelare som möjligt få chansen att delta i en match, detta samtidigt som byten ska vara en naturlig del av spelet. Ingen spelare ska behöva känna att han har spelat dåligt och därför byts ut. Att byta ut och ibland sitta på avbytarbänken är en naturlig del av spelet och något som alla spelare gör med jämna mellanrum. 

Varför du gör byten under en fotbollsmatch

Ursprungligen var systemet med avbytare tänkt att göra det möjligt att ersätta skadade spelare. På så sätt undvek man att skadade spelare tvingades vara kvar på planen tills matchen var över. Idag är situationen en helt annan och förmågan att göra affärer tjänar en rad olika syften. 

Förutom att ersätta skadade spelare kan en tränare göra taktiska förändringar genom att ersätta andra typer av spelare. Det är den vanligaste regeln att ett lag som är i ledningen i slutet av matchen byter ut en eller ett par offensiva spelare för att ersätta dem med spelare som har mer defensiva egenskaper. På motsvarande sätt byter de flesta lag som ligger under i slutet av matchen ut fler offensiva spelare för att ta till sig underläget.  

Många byten tillåter också en tränare att bättre rotera sin spelartrupp. På så sätt får fler spelare speltid och kan tränas i det taktiska systemet. Samtidigt minskar risken för överbelastningsskador genom att spelare som får mindre skador under matchen kan bytas ut direkt. Det gör det också lättare för yngre spelare att successivt, genom att spela mindre perioder över flera matcher, vänja sig vid spelet på seniornivå.